MENY
Jag heter Angelika Johansson och jag har en dröm. Jag vill göra ett avtryck i den här världen. Jag kan inte säga att jag strävar mot att bli ihåg kommen men jag vill mest av allt känna att jag gjort nytta. Jag har så länge jag minns brytt mig om mina medmänniskor, framförallt de yngre än mig. Jag vill inte låta självgod men jag minns hur jag aldrig kunde sitta still när jag hörde någon bli illa behandlad på skolgården, det gick inte. Och det går inte nu heller, det tog mig 23år att inse att jag behöver kunskap om hur världen faktiskt funkar på en högre nivå för att kunna ta detta vidare. Jag gick på en medialrådgivning i somras, hon sa du vet att du hade stått längst fram i demonstrationen för kvinnlig rösträtt på 20 talet du hade gått i majtågen för arbetarnas rättigheter på 40 talet du har detta i ditt blod och jag tänkte där och då att jante får inte stoppa mig, jag är bättre än så. Man ska absolut vara genuin, givmild och inte självgod men man måste få tro på sin förmåga. Jag måste ge mig en ärlig chans att blomma. Jag drömmer om att ha en egen foundation en dag, jag drömmer om att ha fyra barn och att var lyckligt gift i ett sånt där vackert viktorianskt hus med en trädgård där vi har fruktträd och grillar på sommaren.
Jag vet att motgångar kommer komma, människor kommer vara avundsjuka men jag vet att karma existerar och jag måste fokusera på hur jag ska må bra. Hur ska jag komma dit jag vill. Kanske kommer slutdestinationen ändras flera gånger om men jag vill iallafall lära mig på vägen, om jag inte gör det hur ska jag då komma rätt. Jag vill skapa minnen, jag vill skratta och gråta och låta mig lyckas. Jag tror på allas lika värde, men jag vet att vi alla har olika förutsättningar. Jag har haft turen att födas i Sverige, jag har förutsättningar en del bara skulle kunna drömma om. Tack Universeum, jag är för allt som hänt hittills evigt tacksam.
0