MENY
Så efter en blogg som ekar nästintill tom har jag kommit fram till att bloggen förmodligen för alltid kommer förbli privat från och med nu. Jag känner inte längre intresse för att dokumentera på samma sätt som tidigare och jag vill simply inte dela med mig till omvärlden på samma sätt längre. Så nu är bloggen enbart för mig själv och skulle någon läsa detta ska den känna sig mäkta speciell, eller duktig som hackat sig in.
Det finns ju en sak som jag aldrig delat med mig av och det är min viktresa. Jag har kämpat och jojobantat konstant sen jag var 16 år. Då gjorde jag mitt första riktiga försök att gå ner i vikt och sommaren när jag fyllde 18 år var jag nere på min hittills lättaste vikt i mitt vuxna liv. Sen vände det om jag gick upp exakt på grammet vad jag gått ner. Sen gjorde jag ett till seriöst försök gick ner nästan lika mycket igen för att gå upp inte riktigt allt men en del igen. Så i november bestämde jag mig för att det är tredje gången gillt. Jag har sen dess gått ner ca 8-10kg med lite ups and downs längs vägen. Men nu är det ju det här med corona, att jag har nästintill noll socialt liv och att jag känner att jag har en möjlighet här. Så nu maj-augusti ska jag göra ett försök att lägga i en extra växel tänker jag. Fyra månader är en relativ lång tid och det är helt upp till mig vilka resultaten blir, hur goda förutsättningar är jag värd.
I våras lyssnade jag på Kay Pollak, han fick mig att inse att allt vi gör handlar om hur högt vi värderar oss själva. Säg att vi har ett prov om vi är snälla mot oss själva så pluggar vi i tid och om vi inte bryr oss lika mycket om oss själva så gör vi inte det. Det gör mig nästan irriterad att jag inte tänkt på mina handlingar så tidigare. Mitt mat missbruk är så själv destruktivt och jag vet ju att jag är värd bättre? Jag vill känna mig smidig, hälsosam och ha en kropp som ska orka jobba, bära barn och leve länge! För att allt det ska slå in så måste jag välja att ge mig de bästa förutsättningarna. Jag vet att mat och vikt förmodligen kommer vara en stor del av mitt liv resten av livet, de svåra är ju trotts allt att bli viktstabil. Men jag längtar så mycket tills jag kan kolla mig i spegeln utan att tänka, hur många kilon kan jag gå ner till den festen,resan osv.
Angelika jag hoppas verkligen att du lyckas med denna resan för det är du så värd!
0