Angelika

I fredags tog jag studenten!! Jag har knappt förstått det än, känns som vi bara har fått sommarlov. Under tiden i kyrkan och skolan hade jag den märkligaste kännslan i kroppen, förvirrad av att tre år har sprungit iväg så snabbt. Jag grät knappt någonting,försökte nästan för att inte verka okänslig men det gick bara inte. Inte förens jag sa hejdå till Maja och Caroline. Då brast det och jag grät nästan hela dagen från jag hade kramat dem hejdå.

 

Jag är så otroligt tacksam för att jag fått lära känna dem, för allt de gjort för mig. Det är ingen lögn att jag aldrig hade orkat stanna kvar på skolan utan dem. Det här sista året på akademin har helt klart varit det bästa. Jag har utvecklats så otroligt mycket och det är långt ifrån samma Angelika som kom dit i ettan som åkte därifrån i fredags. Jag är så nöjd med mitt val och med hur långt jag kommit.

 

Nu några dagar efteråt har jag börjat bearbeta allt och det känns bra ändå, det är dags för ett nytt kapitel att ta vid av mitt liv. Jag är färdig med Forshaga och skolan, det som gör ont i hjärtat är att veta att jag inte kommer ha mina bästavänner en kvart bort längre. Jag kommer sakna våra myskvällar och utgångar. Alla dessa minnen kommer alltid finnas kvar med mig. Men jag vet att om vi alla vill så kommer vi klara av att hålla kontakten med varandra, trotts att det just nu gör ont att tänka på det här som ett avslut.