Ed Sheeran

I torsdags kväll när jobbveckan var slut körde jag en spontanare och köpte en biljett till Ed Sheerans O2 show. En special konsert för att fira arenans 10 års jubileum. Inte billigt men helt klart värt varenda pence!
 
 
 
 

#10YearsOfTheO2 ➗💛💚💙💜

Ett inlägg delat av Angie (@angeliika) Jun 22, 2017 kl. 3:06 PDT

 
 
Igår åkte jag till Hackney för att träffa Louise som bor där. Vi promenerade runt lite och köpte med oss lunch som vi åt i parken. 
 
 

Back at it

Snart är första jobbveckan här i London slut för mig. Jag kom hem till Streatis vid halv 12 i söndags, mina väskor hade vägts in på 18kg och 19,8kg och det var 30 grader varm så det var en svettig och trött Angelika som knackade på dörren. Efter att jag packat upp och vi alla hade kramats gick vi ner till parken och hade en liten picknick. På eftermiddagen fick jag ta min efterlängtade nap innan vi åt älgsteken jag tagit med mig från Sverige till middag, succé!
 
 
 
 
 
Nu i veckan har jag mest hängt här hemma. Igår var jag en sväng i Wimbledon och brunchade på bill´s med en ny tjej som heter Hanna. Var kul att träffa någon ny, just nu är jag ju ensam här av mitt gamla gang!

Workation

Ibland faller bitarna på plats som ett pussel. Ibland kan saker gå väldigt fort. Ibland kan saker kännas väldigt rätt. Idag bokade jag min enkel biljett till London. Den 18 juni åker jag, en liten jobbsemester får inleda flytten inann jag flyttar in hos min nya familj. Juni-September kommer jag hjälpa min gamla au pair familj, deras nuvarande au pair ville åka hem tidigare och igår vid tre tiden fick jag ett mejl där R frågade om jag skulle kunna tänka mig att hjälpa dem över sommaren. Så det blir en sommar i London med N och E i år igen. Kunde inte blivit bättre.
 
 

A head full of dreams

Tror ingen missat att jag har haft ett antal bollar i luften de senaste året, många idéer har snurrat runt. Vart ska jag ta vägen när mitt vik på förskolan tar slut? När jag kom hem från London hade jag nästan bestämt mig för USA, börjat planera ett au pair år även där. Sen ändrades saker och jag kom in på barnledare/turist guide spåret. Men jag kände efter ett par veckor av research att det inte heller riktigt var rätt just nu för mig. Men jag visste en sak och det vet jag än, just nu hör jag inte hemma i Sverige.
 
Jag saknar mitt liv i London, där jag aldrig behövde tänka två gånger när mina favorit artister släppte sina tour dates. Jag var ju halvvägs där, en tuberide en onsdag kväll efter jobbet så kunde jag befinna mig på vilket gig i London som helst. Jag saknar att ha helgerna uppbokade med allt från museum, happy hour cocktails, picnicks i parker och skratt när jag vandrar längs gatorna sjungandes på Roger Pontare för man är ju så damn proud när man går där med sina svenska vänner över att vara just svensk i London.
 
Tankarna började komma, varför kan jag inte återgå till mitt London liv? Varför skulle det vara fel? Jag kände ju efter ett par veckor i Sverige att det var dags att åka hem från semstern. Så jag ska tillbaka till mitt happy place, jag tror på någotvis att jag vetat om det sen den dagen jag satte mig på planet därifrån i September. Jag är inte klar med London, kan man ens bli det?
 
Ni kommer såklart kunna följa mig här även denna gång. Inte som en au pair men som nanny. Just precis exakt nu befinner jag mig i den där oändligt spännade matchnings processen. När en veckas väntan känns som två hundra år, tror alla au pairer/nannys kan relatera. MEN när jag väl har hittat min familj tror jag det här kommer bli så sjuktbra. Don´t dream your life, live your dreams.
 
CHEEEEEEERS!!!!!