MENY
6 månader senare sitter jag i en lägenhet i Växjö - jag förstår knappt själv. Men jag gjorde de, jag kom på min dröm and I went for it. Jag gjorde ett ärligt försök och nu är jag här. Det är så långt från att livet leker som det kan vara men jag har tagit ansvar för min framtid och jag är på väg mot vad jag vill ska vara min slutdestination just nu. Hela vägen dit kan naturligtvis inte vara rolig men det kommer vara värt det. Ingen kommer vara stoltare än jag när jag är klar. När jag håller mitt diplom i handen, lägger det här bakom mig och tar mitt första steg ut i framtiden. Det är verkligen bara vi själva som hindrar oss, det är så mycket hjärnspöken som har sabbat för mig.
Jag har reflekterat så mycket och jag är ändå nöjd med vad jag valt att göra hittills för det har lett mig hit. Hade någon frågat mig för 1,5 år sen om jag skulle plugga en kandidat nästa höst hade jag skrattat, det fanns inte för mig att det ens var en möjlighet. Jag trodde på riktigt inte att jag var smart, ambitiös eller duktig nog. Men jag är så glad att jag tog chansen att prova, motbevisa mig själv.
För sex månader sen ungefär var jag i Uxbridge hos Vickan på café nero och vi sa, nästa gång vi sitter här kommer jag vara minst 30hp rikare och där och då minns jag till och med att jag tvekade. Att jag tänkte är det realistiskt. Men! It seems like it för nu är jag 30hp in, en termin och jag lever än!!! 1/6 är klar, jag tvivlar ibland än jag ska inte ljuga, det kommer nog alltid finnas stunder då jag tänker att jag inte är bra nog. Sjukt nog känner jag dock oftare att jag är född för det här, jag har så mycket tankar om allt som händer i världen och med att jag får mer kunskap runt dem så föds det ännu fler och det känns så fantastiskt att få skriva ner dem i en uppsats. Det låter så vuxet, men det berikar verkligen.
Så nu kör vi 30hp, mot målet.
0