MENY
Mitt hyllningstal till morfar och mormor
När jag tänker på vad i livet jag mest ser fram emot är en av sakerna jag tänker på dagen då jag får barnbarn. Det låter kanske väldigt udda då jag inte ens har egna barn men kanske beror det på relationen jag har till min egen morfar och mormor.
Att alla superhjältar inte har kappor låter så kliché men när det kommer till er morfar och mormor då stämmer det ordagrant för mig.
Jag minns förra året när du mormor köpte dig en ipad och lärde dig skicka email till mig. Då klev du in i en helt ny värld. En värld jag nästintill alltid har levt i. Fast att jag vet att du ibland avundas mig som i dagens samhälle ser tekniken och möjligheterna till att resa och se världen som självklara så tror jag att jag nästan avundas dig mer.
Jag minns lite extra när jag och min syster sovöver hos er och du mormor brukade berätta historier om din barndom när lampan hade släckts. Om hur du brukade köra er höna i din dockvagn och att filten du haft där i en gång gav dig loppor från hönan. Du berättade om att det kom en luffare hem till er en sommar och för mig lät det så underbart, du fick uppleva det som för mig bara finns i sagor och nu får du även uppleva min värld, och den nya tekniken.
Jag minns morfar hur du hade den gamla burken syrliga fruktkarameller i handskfacket i bilen. Numera var den fylld av polkagrisar. Jag gillar inte ens polkagrisar så mycket men just dina polkagrisar som man åt samtidigt som du spelade Flammingokvintteten på högsta volym smälte i munnen. Då mådde jag som en prins.
Flamingokvintteten sjöng, Marina Marina Marina den sötaste flickan är du.
Var det kanske så morfar kände när han träffade dig mormor, sin Marina hittade han i sin Ann Marie.
Ni var 18 och 19 år när ni förlovade er och ni skulle snart få fira eran 60 åriga bröllopsdag när morfar så hastigt som du säger mormor, reste från oss.
Här om veckan kom jag på mig själv med att tänka på det där lilla ute köket morfar gjorde till mig. Det var en vanlig gammal diskbänk. Jag har lagat så många köttbullar och kokt så många potatis där under min uppväxt. Äpplen från äpple trädet blev potatisar och lera av bästa kvalité rullade jag till köttbullar. Det var perfekt för en femåring med fantasi utan gränser. Jag gjorde såklart just köttbullar och potatis för att det var det mormor gjorde och gör allra bäst.
Det var när mormor bakade sockerkaka som du morfar lärde mig att det är obligatoriskt att slicka bunken ren, hon lämnade till och med kvar lite extra smet just för dig. Jag vet att hon idag tycker att det är tråkigt att baka för att ingen står där och väntar på bunken. Det får mig att le när jag tänker på att det säkert då och då förr kunde bli sura miner om du var där med fingret för tidigt men nu skulle vi alla ge allt och lite till för att ha det så igen.
Att ha delat sitt liv och allt som där hör till med samma person i över 60 år till att vara den som är kvar är inte lätt. Men dag för dag har du klarat det mormor.
Du har lärt dig att sätta in kortet i bankomaten som morfar brukade göra innan du slog koden.
Du har fått vänja dig att somna utan hans snarkningar från kudden bredvid din.
Du har visat oss alla att livet måste gå vidare fast att det är tungt.
Ni är mina hjältar och om livet är en chokladask då är ni pärlnougaten på det understa lagret för mig.
0